21 april, 2017

Vad ska en länsgräns betyda?

Är det rimligt att om man bor i Kalmar län och studerar eller arbetar i ett grannlän ska betala mer för sin resa med tåg eller buss, bara för att man åker över en länsgräns på väg till arbetet eller skolan?

Ja, det kan tyckas att den frågan är absurd men det är verkligheten idag. Om du bor i Gamleby och ska resa till Linköping betalar du nästan dubbelt så mycket för en enkelbiljett till Linköping jämfört med samma sträcka i vårt län. Om du reser från Emmaboda till Växjö betalar du 50 procent mer för den resan jämfört med om du åker till Kalmar. Det är två exempel på den ”länsgränsavgift” eller tullavgift som uppstår vid kollektivtrafikresor över länsgränserna. Detta är orimligt!

Vi har från Allianspartierna vid flera tillfällen försökt driva på för en förändring men inget sker. Uppenbarligen är det så att de ledande sossarna inte bor vid länsgränserna och åker kollektivtrafik som de betalar för själva. Det är i vart fall ingen stor fråga för dem. Men visst borde det finnas socialdemokrater som pendlar och kan ta en kontakt med sina företrädare så att en förändring kan ske?

Vid sidan av att detta är djupt orättvist för dem som pendlar över länsgränserna så motverkar länsgränsavgiften utvecklingen i kommuner som Emmaboda, Hultsfred, Vimmerby och Västervik. Därför måste det nu ske en förändring – riv länsgränserna i kollektivtrafiken och ta bort länsgränsavgifterna!

Christer Jonsson (C), oppositionsråd

 

20 april, 2017

Betydelsen av Nära vård

I tisdags hade vi arbetsutskott i landstinget och hanterade många olika frågor. Flera berörde dock Nära vård. Den centralistiskt lagda röda majoriteten presenterade ett svar på varför man flyttar tjänster frön den psykiatriska öppenvården i Nybro till Kalmar.

Man hävdar att även om tjänsten blir i Kalmar så ska man också arbeta i Nybro. Men de verkar inte förstå att när personal får sin arbetsplats på ett ställe så kommer man över tid börja prioritera att var där; det är där man har chefen och det är där man har flest kollegor. Att placera psykologtjänsterna i Kalmar innebär att man sviker psykiatripatienterna i Nybro/Emmaboda och försämrar tillgången till Nära vård för en svag patientgrupp.

Ett annat exempel i tisdags var när vi gick igenom hur det så kallade Hälsovalet fungerar. Man hade gjort en analys av hur våra mest sköra äldre får sin vård. De var mycket som var bra, men samtidigt fanns det många exempel där den nära vården inte funkat alls. Värst var det för en patient som på 18 månader hade haft över 90 vårdkontakter men nästan ingen på Hälsocentralen där hen bodde. Det betyder ju ett förskräckligt farande till sjukhuset och oftast en vård som inte bidrar till kvalitet. Det duger inte att vi har det så.

Igår deltog jag i mötet med en statlig utredare som ska bidra till att skapa förutsättningar för en mer utvecklad Nära vård. Det är väldigt viktigt och bra. Men det är ändå intressant att man inte har i uppgift att ta in det faktum att vi runt om i landet saknar fast läkarkontakt för mer än 1,5 miljoner patienter och att vi har vårdcentraler som inte har någon fast läkare. Nära vård kan vara mer digitala lösningar, mer öppenvård från så kallade sjukhusspecialister i primärvården. Men grunden är att det finns läkare kontinuerligt i primärvården. Utan dem finns det ingen riktig Nära vård. Därför måste den frågan lösas.

I Kalmar län vill vi från Allianspartierna stärka den Nära vården inom primärvården genom att göra det enklare för fler privata enheter att etablera sig, det är en viktig väg. Vi vill också säkerställa den vård som finns utanför sjukhusen, inte som den röda majoriteten acceptera och driva på centraliseringar till sjukhusorterna. Det underminerar den Nära vården som vi tror behövs för bättre kvalitet och bättre tillgänglighet i vården.

Det betyder något vem som styr sjukvården. Nuvarande rödgröna majoritet innebär mer centralisering.

Christer Jonsson (C), oppositionsråd

 

13 april, 2017

Använd medarbetarnas kompetens bättre

Landstingsalliansen är just nu mitt uppe i en länsrunda där vi träffar olika verksamheter men även fackliga organisationer. Igår var turen kommen till Oskarshamns sjukhus som rönt stora framgångar även på nationell nivå och återigen blev utsett till det bästa mindre sjukhuset i landet. Det var för övrigt fjärde gången på fem år som sjukhuset tog hem utmärkelsen.

Som en röd tråd genom de besök vi gjort går bemanningsproblemen. De finns oavsett om man besöker sjukhuset i Västervik, Oskarshamn eller Kalmar och oavsett om man diskuterar sjukhus, primärvård eller psykiatri. Bemanningsproblemen är inte bara stora på längre sikt utan även akuta på kort sikt, det vill säga under den kommande sommaren. Det är inte bara inom läkaryrket som bristen är stor utan i än större utsträckning bland sjuksköterskor särskilt på våra tre sjukhus. Vi vet också att psykiatrin brottas med vakanta tjänster både bland läkare, psykologer och sjuksköterskor. På sikt ser även Kommunal, som till exempel organiserarar undersköterskor, rekryteringsproblem.

Anledningarna till bemanningsproblemen ligger främst i lön och arbetsmiljö men även i en allmän frustration hos våra medarbetare över att inte få använda den kompetens man har på rätt sätt. Administration och dokumentation tar allt mer tid från vårdarbetet för många. Uppmärksamhet har tidigare riktats på läkares låga tidsandel för direkt patientarbete men nu visar även lokala mätningar på ett av våra sjukhus att så mycket som en tredjedel av en sjuksköterskas arbetstid kan gå till annat än direkt patienttid, till exempel administration, dokumentation, förberedelser och arbetsplatsträffar. Mycket av detta arbete skulle istället kunna utföras av rena administratörer, medicinska sekreterare eller andra så kallade vårdnära tjänster.

Det här gör att landstingets resurser inte hanteras på rätt sätt. Det måste därför bli en bättre balans mellan vårdarbete och administration. Varje medarbetare i vårt landsting måste känna att hen får arbeta på toppen av sin kompetens och att arbetet innebär både en utmaning och en stimulans. Inga andra verksamheter skulle acceptera ett arbetssätt där resurserna används så felaktigt. Om vi ska kunna klara den framtida bemanningen och hälso- och sjukvårdens övriga stora utmaningar så måste vi ta i detta problem på ett mycket bättre sätt än vi gör nu.

Pierre Edström (L), oppositionsråd

10 april, 2017

Inför ondska och terror måste vi stå enade

De flesta av oss har säkert kvar de fruktansvärda bilderna från helgens nyhetssändningar på näthinnan. Attacken i Stockholm blev ett angrepp på hela samhället, på öppenhet och på demokrati. Vi är många som strosat runt på Drottninggatan i Stockholm en fredagseftermiddag och tagit del av folklivet där. Få har ens tänkt tanken vad som skulle kunna inträffa om ondskan skulle slå till mitt i folkvimlet. Den här fredagen förbyttes en rofylld promenad på en gågata mot tragedi och terror där flera oskyldiga dödades och fler blev skadade.

Det blev en helg full av känslor. Vi har känt sorg och ilska, uppgivenhet och fruktan men samtidigt också eftertanke och en beslutsamhet att fortsätta arbetet för öppenhet och demokrati. Arbetet som förtroendevald har sällen känts så viktigt som denna måndag. Samtidigt som vi kanske gjort omvärderingar i våra liv kring vad som är viktigt och mindre viktigt får vi inte ge vika för ondska och terror. Vi kanske blir lite noggrannare, vi kanske kommer att se oss om över axeln någon extra gång men vår frihet måste försvaras.  I den kampen måste vi stå enade tillsammans. Vi måste visa en oerhörd beslutsamhet i att förebygga och förhindra attacker av det här slaget. Samtidigt måste vi klara av att bevara vårt öppna samhälle. Den här balansgången blir en stor utmaning men det finns ingen annan väg. För många kommer inte livet att vara sig likt efter den 7 april 2017 men det måste vara allas vår strävan att även i fortsättningen stå upp för grundläggande demokratiska värderingar.

Samtidigt i allt detta fasansfulla kan vi konstatera att de grundläggande samhällsfunktionerna fungerat. Polis och räddningstjänst har gjort heroiska insatser i främsta linjen ofta med fara för eget liv. Vår hälso- och sjukvård klarade det trauma som uppstod. Här handlar det inte bara om att ta hand om de fysiska skador som uppstått på människor utan lika mycket de själsliga sår som inte syns men som kan bli livslånga om inte hjälp ges. Mitt i alla förtvivlan och all sorg hittar vi dessa vardagshjältar som inte bara i helgen utan alla dagar på året gör fantastiska insatser. Den trygghet ni gav oss i helgen är ovärderlig. Stort tack! Kanske har vi också som människor kommit varandra lite närmare. Många stockholmare visade stor genorositet i det kaos som uppstod och öppnade upp sina hem när människor inte kunde ta sig hem. I en situation med ett gemensamt hot förenades vi. Det är något som lovar gott och som vi kan bygga vidare på.

Pierre Edström (L), oppositionsråd